Okej, nu är jag tillbaka efter en liten radioskugga.

 

Midsommarhelgen har varit bra, det måste jag absolut säga. Vi har ätit gott, druckit gott och skrattat tillsammans så jag ska absolut inte klaga. Men jag är inte gjord för att klara av campinglivet, inte få gå på toa ifred. Inte kunna vila på dagen och ha en tyst stund. Inte ens på natten är det en riktigt lugn stund och jag behöver få lugn och ro ibland för att orka. För att jag ska orka mer än dom få dagarna, för att kunna orka resten av veckan. Som det var nu så rasade jag ihop, redan på hemvägen grät jag nästan av trötthet i bilen. Väl hemma i min säng sov jag 13 timmar och skulle absolut ha kunnat sovit fler. Idag har jag ont i hela kroppen och kommer mest troligt sova mycket i natt också, det tar flera dagar att återhämta sig när det blir så mycket utan vila däremellan.

 

Jag måste lära mig att hitta mina gränser, min gränser som gör att jag orkar med utan att jag ska falla som en fura efteråt. Till exempel så vet jag ju nu att jag klarar absolut inte 3 nätter på en camping, jag kanske måste nöja mig med en. Att spendera en vecka i skogen, med husvagn är inte alls några problem. Min sambo och jag åkte vildmarksvägen med husvagn i fjol när vi var på semester. Hur avkopplande och mysigt som helst, så jag måste verkligen hitta vad som funkar bra och jag mår bra av. Kontra det som jag uppenbarligen bara klarar i mindre doser, hur jag ska hantera det. Den lärdomen känns både uppfriskande och bra samtidigt som det känns som en oändlig resa. Men den som lever, den lär!