Nu har jag haft en såndär jobbig natt, mina nätter är ofta jobbiga och på helt olika vis. Men som i natt så hade jag först och främst svårt att somna, så klockan närmade sig 1:00 innan mina blåa kunde stanna stängda. Lyckan fick dock inte vara så länge då jag vaknade kl 3:00 igen å efter dess vaknat minst en gång i timmen tills jag vid 9:00 klev upp.

Så visserligen var det en "bra" natt, för att vara en dålig, ja dom som brukar ha dåliga nätter förstår hur jag menar. Annars förklarat är det enkelt att berätta att många nätter somnar jag aldrig före 3:00, vissa nätter är fyllda av mardrömmar och andra kan jag vara klarvaken efter 2 timmar igen.

 

Men just att kliva upp klockan 9:00 varje dag är något jag jobbar hårt med. Det sägs att rutiner ska vara bra för oss bipolära och andra med psykisk ohälsa. Jag själv har fortfarande inte tagit mig ur en djup depression som nu varat i mer än ett och ett halvt år. Så jag ger det ett seriöst försök i hopp om att tillvaron ska bli lite ljusare. Något som också står på mitt schema är promenader, det är faktiskt något som jag ärligt kan säga har gett mig något. Minst 5 dagar i veckan ska jag ta mig på kortare promenader. Trots att det kan kännas otroligt tungt att ta sig ut på dessa promenader så de flesta dagar slutar det med att jag går minst dubbelt så långt som mitt mål ligger på. Ett konstigt problem med promenader och träning är att det funkar uppenbarligen helt olika. Till exempel så en promenad ensam och utan musik är otroligt ångestframkallande. På något sätt så hamnar jag alltid i tankarna hur dålig jag är, hur lite jag kan prestera och allt jag inte lyckats åstakomma med mitt liv.

Håller jag mig däremot till min musik eller någon att prata med så är det istället att tanka positiv energi.

Sedan har jag även hört talas om de som absolut inte kan gå promenader men älskar att vara på gymmet och de som inte klarar av musiken utan behöver lyssna på tystheten i skogen så våran smak är som baken, den är delad. Och tur är väl det!

 

Så alla har vi våra egna sätt att hitta motion och frisk luft, det står visserligen i hundratals tidningar och artiklar att motion gör att vi mår bättre men det gör faktiskt det. Dock vet jag själv hur hög tröskeln är ibland, jag vet att den vissa dagar kan vara omöjlig att klättra över och hur man vissa dagar är lycklig att man ens klarat av och ta sig mellan sängen och toaletten. Rädslan av att rasa ihop i panikångest på promenaden, ensam på vägkanten. Depression och panikångest är absolut ingenting att leka med eller underskatta men som allt annat så sitter det tyvärr i våra huvuden för det mesta. Det absolut bästa vore om vi kunde lära oss att hantera hjärnan, men den är smart så det tar tid. Hur det än är så rädslan att gå ut, att prova att klättra över tröskeln eller hur man än känner går att övervinna men det måste få ta sin tid. Man måste få ta små steg och kanske börja med att inte går längre än ut på gatan för att eftersom få utöka det hela.

 

Jag hoppas att fler kan hitta den läkande känslan av att gå upp på ett fjäll, en stilla promenad i skogen eller bara en lugn stund vid vattnet.

Med det sagt är det faktiskt dags för mig att ta mig ut på min promenad och tanka lite energi i dagens regninga väder. Det gör ingenting att det regnar idag för jag har både en varm dusch och en kamin jag kan elda i när jag kommer in igen. Kom ihåg, att det är egentigen bara hjärnan som stoppar dig.