So I want to say thank you, 'Cause it makes me that much stronger

 

 

Tur hade jag verkligen, det vart uppehåll till min promenad och var det ända till sista 200 meterna som var kvar fram till huset.

Vi bor i ett hus som vi hyr av min sambos chef, vi har en granne och jag älskar det. Jag ser andra hus och har nära till andra människor men det är bara ett hus som är nära. Principen stämmer för vad jag alltid har velat, jag kan gå ut naken på gården. Inte för att jag är den som skulle göra det och definitivt inte efter min viktuppgång.

 

Nu är det lite mer än ett år sedan jag kom ut, kom ut efter att i nästan fem veckor varit inlagd på psykriatrin i Örnsköldsvik. Efter det är det cirka 10 kilo som har klamrat sig fast på kroppen. Men nu, äntligen är jag tillräckligt pigg för att de ska finnas en framtid. En framtid där jag faktiskt kommer leva och som fått mig att inse, såhär vill jag inte se ut. Inte nog med att jag inte själv trivs att vara såhär överviktig, men allt blir så onödigt tungt. Jag tycker om att följa min sambo på älgjakten bland annat. Utan kraft och utan kondition kommer man ingenvart i skogen, dessutom så är det helt onödiga kilon att bära runt på.

Jag språkar absolut inte för att alla måste ha 22 i BMI! Utan vad som däremot är viktigt, vad vill jag göra i mitt liv? Klarar jag av det? Måste ja träna för att bli starkare i kroppen, uthålligare i löpningen eller helt enkelt bara skaffa mera pannben? Alla är vi olika, mår olika, ser olika ut och vill helt olika saker i livet.

litet som stort och man kan inte jämföra någon annans kamp med sin egen.