Första oktober och första dagen som ingenting alls, eller ja. Första dagen som arbetslös men eftersom jag inte är arbetsför, tycker jag det känns fel och svårt att kalla mig för arbetslös.

Varför jag är ingenting kanske ni undrar? Jo det är hemskt enkelt, dom som har bråkat med vården vet precis vad jag pratar om. Tillslut orkar man bara inte bråka sig fram och försöka få hjälp, man kan nästan räkna att jag har fått bråka mig fram sedan slutet på januari 2017. Vilket alltså snart är två år, två långa och mörka år. Denna tid har inte bara lämnat spår ifrån en djup depression utan kampen med vård och försäkringskassa tar mycket kraft och vilja de också.

 

Första dagen som ingenting har inte direkt visat sig ifrån en bra sida. Mitt på dagen idag tappde jag vattnet i huset, vid middagstid konstateras - brunnen är tom..... Det finns uppenbarligen sina nackdelar med eget vatten då vi har fått bråka även med det i år. Många stunder har vi varit utan både med en trasig pump och med en pump spökat, utöver det har vi haft ett himla dåligt tryck. Nu är det äntligen någon ordning på det. Men vi bor så pass bra och fint så jag ska egentligen inte klaga.

 

 

Nä det är väl lika bra att jag försöker få avsluta den här dagen i hopp om en bättre dag imorgon.