Nu tror jag att jag blir knäpp på riktigt, nu när jag är ingenting så duger det. I morse vaknade jag av ett sms ifrån försäkringskassan. Det duger helt plötsligt att komma krypandes med möten och försök. När man själv har gett upp och tappat hoppet om ett drägligt liv, då duger det att komma med påtvingade aktiviteter. Tänk om dom ibland kunde få byta lite plats med oss.. Har ni någon erfarenhet av att bråka med försäkringskassan?

 

Med det sagt får jag försöka rycka upp mig, jag måste åka till min svärmor och köra igång tvättmaskinen som blev avbrutet av vattenbristen igår. Idag har vi i alla fall så pass med vatten att vi kan gå på toa och dricka men vi måste vara försiktig någon dag, vilket innebär ingen tvättmaskin eller diskmaskin. Suck.

 

Efter det tänker jag försöka få mig en nypa luft och njuta av vädret i alla fall. Idag har jag 5 grader, strålande sol och alldeles vindstilla. Dessutom är jag alldeles ensam på våran lilla guldkulle då grannen har åkt utomlands. Kommer jag ihåg ska jag bjuda på en bild med alla härliga färger och min underbara utsikt i ett seriöst försök att finna någon glädje i livet. Hitta något att längta efter, jag tror att vi behöver något att se fram emot.